För exakt 12 timmar sedan ringde min systers telefon. Det var Martha från AFS. Hon ringde för att berätta att imorgon (idag) var det dags för mig att börja skolan. Det kom som en chock då dom på skolan tidigare sagt att det först var den 27 jag skulle börja... Jag blev både nervös och stressad men samtidigt väldigt glad över beskedet med tanke på att jag börjat bli en aning uttråkad under dagarna här hemma.

Panikslagen kastade jag fram representabla kläder eftersom att jag inte hunnit få min uniform än. Sedan la jag mig i sängen för att tappert försöka sova en aning... Förvånandsvärt nog sov jag som en prinsessa och vaknade utvilad men aningen sömnig kl. 05.30 när klockan ringde. Jag hoppade in i duschen, fick inte ens gåshud (för första gången) och kunde nästan njuta av att bli ren. Sedan slängde jag på mig kläderna, käkade frulle och gick till "bussen" med min ena syster. Nu var det dags, nu var jag verklien på väg till skolan. Ballt!

Men när vi kom fram till den enorma orangea byggnaden även kallad Colegio Champagnat var det som pesten själv hade slagit ut. Vi såg ingen. Absolut ingen. Efter en stunds letande hittade vi en annan ingång där ett antal personer stod. Dom tittade förvånat på oss (inte bara för att jag såg annorlunda ut) utan även för att vi tydligen, av någon konstig anledning, inte alls var väntade idag.

Det visade sig att det bara var grundskolan som började. Det hade blivit ett stort och korkat missförstånd. Där stod vi och gapade lite tafatt och hade båda två lust att strypa den där personen som sagt till Martha att den stora dagen var idag. Fel fel och åter fel. Knasigt och tokigt. Totalt.

Vi gick paffa därifrån undrandes vart vi skulle ta vägen... Klockan var 07.16 på morgonen och det började redan hetta av solens strålar. Vi bestämde oss för att gå till AFS kontor för att se om någon befann sig där och kunde förklara det hela för oss, men icke. Till slut lyckades vi få tag på en kvinna som ögonblickligen kom dit och hjälpte oss hitta numret till min spanskalärare. Det var nämligen så att jag skulle ha spanskalektion idag på morgonen med honom men eftersom att jag skulle börja skolan kunde jag inte. Kvällen innan hade den ställts in, men nu helt plötsligt hade jag en hel dag framför mig utan det minsta att göra.

Vi fick efter en stund tag på honom och bestämde att vi skulle ha lektionen ändå klockan 10.00 Vilken kaotisk start på dagen va? Jag kommer garanterat minnas detta hela mitt liv. Nu ligger min syster här bredvid mig i sin säng och sover, helt utmattad. Stackarn blev tvungen att vakna tidigt bara för att följa med mig till skolan... Till skolan som tydligen inte alls ville ta emot mig idag.

Nu är det i alla fall dags för mig att vandra till bussen för att åka till den förhoppningsvis givande spanskalektionen. Ibland händer oväntade saker, ellerhur? Det läde jag mig idag i alla fall.

 

Morfar

22 augusti 2012 18:47

Grattis!!
Du verkar ju njuta av livet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Känslan när man äntligen, efter hela 364 dagar, får kramas med sina fina brorsor är obeskrivlig. Alla finner sin lycka på olika sätt men jag rekommenderar er definitivt att resa, så hittade jag min lycka.    "Travel is the only thing ...

   Con éstas tres mujeres pasé todo el año en Colombia, un año inolvidable y completamente maravilloso... ¿Cómo puedo yo ahora agradecerles a las personas más hermosas de este planeta? A las que me recibieron con la puerta abierta, con el corazón y...

Idag kom det ca 20 tjejer från en grannby som gärna vill åka utomlands som utbytesstudenter till AFSkontoret för att få lite mer detaljer kring resan. Jag, Verena, Anna och Fiona (alla dom 3 tjejerna är från Tyskland) hjälpte till, berättade hur vi s...

Det var så otroligt härligt att komma tillbaka till MIN stad igen. Exakt så kändes det när jag i mitten i baksätet av minibussen satt och tittade ut genom rutan på det overkligt vackra solbadande landskapet runt mig... Det var magiskt.    Att man...