Känslan av att få ta av sig skorna, vilken frihet. Sitter för tillfället i en helt OK skön fåtölj med benen i kors och datorn vilandes i knät på hotellet Alamedo. Jag och Sabina, tjejen jag åker med som också ska till Colombia och är från Stockholm, har precis ätit en riktigt god hotellfrukost. Eftersom att vi har gratis tillgång till internet här tänkte jag passa på att uppdatera läget lite.

Vi kom fram igår en aning trötta och möttes av fuktigare och varmare luft när vi gick ut från plygplatsen än den luft vi lämnat bakom oss i Sverige. Spanska talades överallt, människor skrattade och pratade, virrade runt på flygplatsen och pratade i mobiltelefoner. Det var med andra ord precis som på Arlanda förutom att svenskan hade ersatts med världens finaste språk. Inte helt fel!

En aning missförstånd uppstod men så småningom hamnade vi utanför det rätta hotellet. Väl här inne fick vi reda på att en person stod på flygplatsen och väntade på oss fortfarande... Trots att vi hade kollat febrilt runt oss när vi kommit av planet lyckades vi inte se någon skylt med hotellets namn eller våra namn. Väldigt mystiskt kan jag tycka. Men som sagt så löste det sig tillslut och vi fick våra nycklar och begav oss i i vårt väldigt mysiga och stilrena rum.

Det var längesen jag sov så gott som jag gjorde i natt. All energi som går åt till att försöka lyckas förstå vad dom säger, hitta rätt, skärpa till sig och vara någorlunda vuxen tär faktiskt på en. Jag hoppas att jag lyckas sova åtminstone ett par timmar på den 10,5 h långa flygresan som väntar... Klockan 15 i eftermiddag smäller det, då fortsätter resan till vårt nästan slutgiltiga mål. Bogotá, huvudstaden i Colombia.

Väl framme i Bogotá kommer vi att spendera 3 dagar tillsammans med utbytesstudenter från andra länder som också åker med AFS, organisationen vi åker med. Det ska bli så sjukt kul att äntligen få träffa alla som vi redan haft åtminstone lite kontakt med!

Det är som att allting är så ovisst och nästan läskigt spännande men samtidigt känner jag mig otroligt trygg. En väldigt speciell känsla jag inte riktigt lyckas sätta ord på... Livslusten är på topp, det är i alla fall en sak som är säker!

Nej nu antar jag att det är dags för mig att ta på mig skorna igen för att vandra vidare på min nystartade häftiga resa mot slutdestinationen Popayán. Måste bara hinna berätta en sak till... Det är så himla underbart att sitta här och både höra människor prata spanska, ha spansk musik strömmandes ur högtalarna och faktiskt så uppskattar jag till och med att TV:n står på, för till och med där får jag chansen att höra spanska. Underbart!

Jag önskar verkligen att ni kunde uppleva det på samma sätt som jag gör...