Steg ur planet i Leticia, Amazonas huvudstad, efter en ca 1,5 h flygresa från Bogotá. Hettan och den otroligt fuktiga lukten som mötte varje centimeter a huden kom som en chock. Om jag innan hade påstått att det var varmt i Popayán insåg jag i denna stund hur väldigt fel jag hade haft. Klockan var sisådär 15.30 men trots detta kände man sig som en stekt kyckling redan efter 10 min i solen.

Vi gick in i bagagehallen för att med svetten rinnandes i pannan släpa iväg väskorna som kom åkandes på det svarta, slitna rullande bandet. När jag äntligen kom ut ur rummet möttes jag av en glad Bella (AFSvolontär från Stockholm) som välkomnade mig på svenska. Känslan av att face to face kunna prata sitt eget språk med någon efter 4 månader var ganska ball. Det kändes skönt men samtidigt weird…

Nästa steg: in i en taxi som skulle ta oss till hotellet vi skulle spendera första natten på. Åkte med en nyfunnen vän från Tyskland samt två andra tjejer jag inte hade en aning om vad dom hette. När vi kom fram blev jag ännu mer chockad än jag blev när jag steg ur planet pga. hettan. Hotellet var helt makalöst fint. Sådär lyxigt som man drömmer om när man ska utomlands. Sådär alldeles för fint.

Vi serverades mat. Fisk, grönsaker och ris såklart (om jag inte nämnt det förut så är det hög tid nu; colombianerna anser att om tallriken inte innehåller ris så är det inte en riktig måltid. Spyr redan på riset… Hur ska jag klara mig resten av året är frågan?). Det var gott med mat, trots riset, var vrålhungrig. Efter maten när alla skolprogramselever samt volontärer (ca 70 st tror jag) hade samlats på hotellet presenterade sig guiderna som skulle vara med oss dessa 5 dagar. Vi hoppade in i 3 bussar och åkte på rundtur i staden. Vi besökte ett godisställe som hette ”Casa de chocolate”, utforskade den brasilianska delen av staden, tog oss en närmare titt på floden Amazonas och hela tiden berättade guiderna spännande saker. Det var en riktigt bra start på resan enligt min uppfattning!

Efter rundturen kom vi tillbaka till hotellet och hade ca 2 h lediga. Pga. den outhärdliga värmen kände jag att jag ville hoppa ner i den lockande poolen med sitt klarblå vatten. Det var ett mycket bra val, äntligen svettades jag inte likt en springande gorilla i en bastu. Dock efteråt när jag gick upp blev jag sådär äcklig och varm igen… Men men, det var i alla fall värt ett försök kan jag tycka.

Vi åt kvällsmat och en efterrätt som inte blev så värst populär. Guiderna berättade planerna inför morgondagen och efteråt gick jag och la mig direkt. Värmen gjorde att man helt enkelt inte orkade lika mycket som vanligt. Det är omöjligt att förklara känslan så här i skrift, än mindre i tal, ni måste helt enkelt åka dit själva för att förstå vad jag menar. Jag somnade gott i min säng tack vare AC:n vi hade i rummet, ivrig att vakna morgonen efter för att se vad för härligheter den dagen skulle komma att bjuda på.

Hotellet i Leticia, poolen.

Utanför hotellet, gatan.
 

Utanför hotellet, gatan.

  
Godishuset vi besökte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Känslan när man äntligen, efter hela 364 dagar, får kramas med sina fina brorsor är obeskrivlig. Alla finner sin lycka på olika sätt men jag rekommenderar er definitivt att resa, så hittade jag min lycka.    "Travel is the only thing ...

   Con éstas tres mujeres pasé todo el año en Colombia, un año inolvidable y completamente maravilloso... ¿Cómo puedo yo ahora agradecerles a las personas más hermosas de este planeta? A las que me recibieron con la puerta abierta, con el corazón y...

Idag kom det ca 20 tjejer från en grannby som gärna vill åka utomlands som utbytesstudenter till AFSkontoret för att få lite mer detaljer kring resan. Jag, Verena, Anna och Fiona (alla dom 3 tjejerna är från Tyskland) hjälpte till, berättade hur vi s...

Det var så otroligt härligt att komma tillbaka till MIN stad igen. Exakt så kändes det när jag i mitten i baksätet av minibussen satt och tittade ut genom rutan på det overkligt vackra solbadande landskapet runt mig... Det var magiskt.    Att man...