Skolorna hålls fortfarande stängda vilket har lett till att jag faktiskt känner mig en aning uttråkad (trodde aldrig att jag praktiskt taget skulle sakna Champagnat efter ca tre dagar)... Dom politiska makterna och jordbrukarna kommer tyvärr inte överrens om något alls. "El paro" som det kallas på spanska fortsätter ofändrad, förutom att det blir värre för varje dag. 

Nu rekommenderar dom oss från AFS i Popayán att inte gå ut ensamma på gatorna då manifestationer samt protester av olika slag ständigt hålls. Det är poliser nästan överallt pga. våldsamheter osv. Det är helt enkelt inte säkert, speciellt inte för utländska personer... Nu ser invånarna chansen att påverka allt vad samhälle kallas och klagar pga. dom höga priserna på exempelvis bensin, matvaror, energi samt vatten. I den delen av landet där jag bor betalar man tydligen mer för allt detta än i dom andra delarna av landet. Dessutom är denna delen en av dom allra fattigaste... Jag förstår verkligen att dom "tar chansen" att förhoppningsvis kunna påverka nu. Upprorsdags.

Och till råga på allt nu mitt i all uppståndelse så dör Chávez, Venezuelas president, också. Santos (Colombias president) ser sin chans att slippa undan den extremt obekväma och olösliga situationen i sitt eget land och glider enkelt in på andra spår - pratandes om hans mer eller mindre fiendes död istället. Jag tror ärligt att detta kommer bli en faktor till förlängt missöde i Colombia... Istället för att beklaga hans död bör han ärligt fokusera på vad som faktiskt fortfarande måste förändras. Att Chávez har dött är redan del av det förflutna och det finns inget att göra åt det. Varför inte ta tag i det nödvändiga? Varför dra ut på det läskiga? Vakna upp och se verkligheten Santos, det är dags för dig att behandla ditt folk rättvist.