Idag är det ingen skola för min del, inte för dom flesta av skolbarn/ungdomarna heller i landet. Den viktigaste vägen i hela Sydamerika är avspärrad mellan Popayán och Cali pga. att bönderna på landsbygden protesterar. Dom känner inte att allt tungt arbete dom gör för att odla kaffe blir tillräckligt uppskattat och tjänar inte den mängd pengar dom behöver... Detta har lett till att all export samt import till min stad ej fungerar, man kan varken komma in eller ut. 

I nuläget finns ingen besin, det man renar vattnet med tar slut, maten kommer hit i flyg och sjukhusen är utan syre. En gravid kvinna behövde verkligen åka och föda i Cali men dom lät henne inte passera i ambulansen och hon dog med barnet i magen... Detta gjorde stor uppståndelse i landet och presidenten blev tvungen att åka dit och "förhandla" med bönderna vilket åtminstone ledde till att dom låter ambulanser (men endast ambulanser) passera nu. 

Det som är lite skrämmande är att gerillan ser sin chans att sätta sig emot regeringen och går nu in i det hela med sina vapen och läskiga tankar. Det sägs att dom huggit av en bondes hand, att det blir våldsammare varje dag och att dom i värsta fall, om man ej finner en lösning på situationen inom en snart framtid, kommer ta kål på bönderna helt enkelt... Men vem vet om det är sant eller inte? Det sägs även på radio att männen från gerillan har förgiftat vattnet men i ärlighetens namn tror jag bara att dom vill skrämma upp oss mer och hittar på vilken dålig lögn som helst för att lyckas. Jag hoppas åtminstone att det är så. 

Igår sas det att vattnet skulle stängas av, men det hände inte. Vem vet när det blir så... Kanske idag, kanske imorgon, kanske nästa månad? Grejen är den att Popayán är extremt beroende av Cali, vi är som instängda här utan det vi behöver för att samhället ska kunna fungera. Nästan allt importeras därifrån och om det fortsätter såhär länge kan situationen blir relativt komplicerad. 

Just nu är det lugnt, inget att oroa sig för egentligen. Det är bara det att när colombianerna börjar bli uppskrämda känner jag mig inte särskilt trygg... Dock är det ingen idé att oroa sig i förtid. Jag mår super som alltid och är övertygad om att AFS flyttar oss om situationen skulle kräva det. Jag vet att jag kommer kunna åka iväg från allt som det skulle behövas men det som bekymrar mig är att colombianerna inte har samma möjligheter... Om jag ska vara ärlig är jag mer oroad för dom som är här och måste stanna oavsett vad som händer. Jag vet att jag och alla mina vänner från andra länder är i trygga, väldigt trygga händer.