erleva dagen medan det vid ens sida står trashankar utan någonting alls... Verkligen ingenting. Personer som med förfärade blickar ber en om 1 krona eller 2... Hur känns det i dig vid tanken? Är det inte hjärtskärande? Mig dödar det inuti.

Dessa personer ger inte upp, de fortsätter sin livskamp dag efter dag. De tigger inte av egoism, de tigger av nödvändighet, för sin egen överlevnad. Men du, vad gör du? Deppar ihop eftersom att pappa köpte den där vanliga 47 tumstvn istället för den där 3Dn, blir på dåligt humör för att bussen till Stockholm där du ska shoppa är försenad 20 min, beställer en gigantisk pizza men käkar bara ¼, åker på semester till Thailand varje år, eller som jag just nu - blir galen för att datorn hänger sig.

Det finns så sjukt olika levnadsstandard på jorden. Vi vet det, det gör vi. Men det vi inte gör är att göra någonting åt det. Självklart finns det personer som kämpar av hela sitt hjärta för att ändra det, men jag är övertygad om att vi alla måste gå ihop som ett team för att lyckas förändra tillräckligt mycket.

Jag visste om förhållande, men gjorde jag någonting åt det? Nej. Det är föst nu när jag själv upplever och ser som jag riktigt känner inom mig att det är dags för förändring. Jag vill inte leva i en värld så orättvis som denna. Frågan är bara: hur ska vi lyckas?

Jag tror att vi alla måste uppleva, se med våra egna ögon, och på så sätt bli berörda och vilja bidra till förändring. För så länge det där envisa egot härskar inom oss kommer vi ingenstans. ”Jag har det ju bra i mitt liv, det räcker väl för mig”. Vart glömde vi att känna kärlek och gemenskap med våra medmänniskor? Med de personer som kanske lever på andra delar av jorden men som är precis lika dana som oss inuti?

Vi har tappat kunskap, lurat oss själva. Vi tror att vi vet vad lycka är men jag säger att vi uppenbarligen inte vet vad riktig riktig sådan innebär. Vad är det för en fakevärld vi lever i egentligen? Varför låter vi ens egoismen härska? Varför reser vi inte till de mest fattiga delarna av världen för att bidra till förändring? För att se att de faktiskt finns personer som varje dag dör pga. svält? Varför gör vi ingenting? Varför? Och vems fel är det att vi lever såhär då? Vårat.

Att se den sanna glädjen och känna den otroliga tacksamheten av att endast ge en liten chokladbit till den där tiggande personen på gatan, är en känsla obeskrivligt mycket vackrare och betydelsefullare än alla de där sakerna som vanligtvis formar min vardag. Det insåg jag igår. Och vet ni? Det är dags för er att inse det också. Jag behöver er. Vi behöver varandra i kampen mot en vackrare värld. Låt oss börja nu, idag.

Känn efter inuti, jag vet att det finns ett hjärta där som faktiskt tänker likadant som mitt. Fatta mod och följ mig bara. Fatta mod att börja älska, på riktigt. Sådär innerligt. Känn kärlek till allt. Men viktigast av allt är att du börjar älska dig själv. För det är först då du kan känna sann kärlek till omgivningen. Det börjar hos dig, hos mig, hos oss. Nu.